why should it be so bad to be bad, when its so hard to be anything at all?

- the Ark (Tell me this night is over)

Känns fel att spy ut känslor på min och Christian blogg, men nu får det bli så.

Det har gått ganska mycket upp och ner på senaste tiden, både med mig, med Christian och med oss. Och jag vet att man inte ska säga det, men ändå. Det känns som vi vet liksom att vi har varandra,vi båda älskar varandra och vi ser en framtid. Så hur dåligt vi än mår individuellt, vet vi att den andra finns ett telefonsamtal iväg. Calleth you, cometh I, antar jag.

Christian har varit och flängt över i stort sett hela Sverige och i Belgien. Och jag? Ja, jag vet inte hur ärlig jag ska vara i bloggen. Men jag mår inte så bra. Jag har svårt att äta och panikattaker är en del av vardagen. Det är jobbigt och det blir svårt att fokusera på en blogg då, inte för att det här är någon ursäkt eller försorning med er läsare på något sätt. Men jag berättar bara. Så här är det bara.

Tänkte på en grej, appropå mig och Christian och så. Jag lyssnar mycket på musik, och till skillnad från t ex Christian, är texten allt i en låt för mig. Och jag lyssnar på alla dessa sorgliga låtar om olycklig kärlek och att bli dumpad osv. Och tro mig, jag har mått dåligt i mina dar, men jag har aldrig blivit "heart broken". Eller kanske en gång, men det var nåt så konstigt och jag var liksom aldrig kär i killen ifråga, utan det var mer hur det slut och så. Jag var typ helt apatiskt i en vecka, sen gick det över. Och jag minns typ inget från den veckan.
Och jag vill aldrig känna så pga Christian. Jag vill ha Christian i mitt liv alltid. Det värsta scenariot jag kan tänka mig när det kommer till oss är vi en dag finner att vi bara inte är kära längre, gör slut och är sen bästa vänner. Lite Leila och Anders Bagge. Det är det värsta jag vågar tro på. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan Christian. Förutom att jag druknar i hans ögon, att min mage blir alldeles varm och pirrig när han som bara snuddar vid mig, eller att jag sitter och ler när jag skriver det här, så är Christian min bästa vän. Jag kan berätta allt för honom. Verkligen allt. Och jag älskar det.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, jag hade ett mål, men det försvann liksom. Blir ibland så när jag tänker på Christian. Speciellt hans ögon. Finaste ögonen på jorden. Jag smälter.
Usch, FOKUS!

Jaja, iallafall. Imorn ska fem av mina bästa vänner, tyvärr inte Boyen, komma hem till mig på spelkväll och sen ska de sova över. Det ska bli kul :)

En fin helg i bilder

Såhär ser Christian ut när han är sur på mig. Alltså när jag gjort nåt dumt.. Som hoppa på min stukade fot

Lazy americans? Lazy Borlängians!

Vi var till Robins stuga (herren på bilden) och där finns det bävrar. Läskigt säger jag!

Robins underbart söta hund (gn)Ella :)

Robin och Ella

Jag och Boyen målade! :) Före...

Efter!!

"Vad kort du är! Sträck på dig, människa!" Sa Christian
Jag sa att jag redan var så lång jag kunde bli. Sen hämtade jag kameran :)